.debatt

sammanfattning

TÄT BLANDSTAD

bakgrund
Trenden
"Tät blandstad"

Göteborg från tät blandstad till sektorindelad utspridd stad
En tankeställare inför dagens trend
"hållbar stadsutveckling".

Vi går tillbaka till sekelskiftet 1800/1900 och boken" Bostadsfrågan i Göteborg" av A Gärde år 1923.

Några citat

"Göteborg har så gott som från början av sin tillvaro haft att kämpa med bostadsbrist och bostadsnöd."

"De bostäder, som i allmänhet innehafvas af arbetarklassen, äro ofta lägenheter i gamla, bofälliga, upprötta trädhus, antingen sjelfstående eller liggande på gården till något nyare bättre byggnad. Vinden spelar här in genom otäta fönster, dörrar, som ej kunna stängas, och de murkna väggarne. Golfven äro i öfra våningen, öfver ett brygghus, vedbod eller dyligt, dragiga och kalla, på nedre botten, alltid upprötta, ofta fuktiga av väta, som vid regn eller töväder suger sig in i fogningarna mellan de gamla bräderna i tak och väggar och från gården rinner ned och stadnar under byggnaden…"

"Komitterades undersökningar gifva vid handen, att de källarrum, som i Göteborg uthyres till fattiga familjer, äro nästan utan undantag , mörka fuktiga och osunda. Fönstren ligga i jemnhöjd med eller obetydligt öfver gatans eller gårdens niveau. Vattnet rinner flerestädes från gård eller gata ned för trappan och in i rummet, eller tränger ned mellan muren och väggens möjliga panelning. De med gatsmuts betäckta fönstren, inåt gården ofta vettande åt en närstående vägg, insläppa, i synnerhet vintertid, en högst otillräcklig dager. "

"Stadsfullmäktige beslöto emellertid för ytterligare utredning remittera förslaget till en ny kommitté, vilken därefter framlade ett detaljerat förslag med fullständiga ritningar och kostnadsberäkningar till uppförande av kommunala bostadshus."
Det av kommitteén framlagda förslaget blev emellertid av stadsfullmäktige avslaget…Däremot gav motionen upphov till en efter tidens förhållanden ganska omfattande enskild allmännyttig byggnadsverksamhet, för vilken i fortsättningen närmare skall redogöras."
"En mera ingående undersökning av bostadsförhållandena verkställdes år 1871 av sundhetsnämnden. Undersökningen synes närmast hava avsett att utröna, i vilken utsträckning källarlägenheter användes till bostäder."

Ett omdöme av doktor Ullman: " För övrigt konstateras överbefolkning i lägenheterna i stor utsträckning. Beträffande Albostaden omnämnes således, att den har 50 hus med 360 rum och omkring 2000 personer, och att i de flesta rum äro inhysta flera familjer med 6-8-10 personer. Av nämnden anföres några exempel på överbefolkade rum därstädes. I huset n:r 96 litt. A Brunnsgatan voro i 6 lägenheter, vardera bestående av ett medelstort illa underhållet rum med ytterst litet kök, inrymda 63 personer…Under de närmaste följande åren synas bostadsförhållandena hava än ytterligare förvärrats. I sundhetsnämndens årsberättelse för år 1872 omnämnes således i sammanhang med redogörelse för inträffade fall av smittkoppor, att genom fattigvårdens försorg i källarvåningen under försörjningshuset i Majorna inrymts 64 husvilla personer… I hälsovårdsnämndens årsberättelse för år 1889, omnämnes, att boningsrum inrymts i vedbodar och uthus, ja till och med över eller vid avträdet…. Rumshöjden var i ett flertal lägenheter synnerligen låg, lägsta höjden 1,11-1,44 meter förekom i Majorna 6 rote…"
Kommittén konstaterade, att boningsrum i stor utsträckning inreddes i källarvåningarna, samt fann, att detta förhållande härledde sig från utfärdandet av en förordning om förbud mot uppförande av trevåningshus- då man ej fick bygga i höjden sökte man djupet" yttrar kommittén."
"Motståndet mot hyreskasernen vann emellertid allt mera terräng, särskilt som de hus av denna typ, vilka uppfördes, ofta vore av synnerligen underhaltig beskaffenhet. Efter hand och under påverkan av utvecklingen i de stora industriländerna, framför allt England, samlade sig detta motstånd i den s. k. Egnahemsrörelsen."

För att få bostadsbehovet något sånär tillgodosett fick staden själv utöva betydande byggnadsverksamhet.
"Denna byggnadsverksamhet har till en icke ringa del inriktats på uppförande av s.k. bostadspaviljonger d. v. s. Byggnader av en enklare konstruktion än de vanliga bostadshusen.

"Byggnaderna äro grupperade i vissa s.k. kolonier, benämnda Banhagens, Burgårdens, Ekedalens, Gamlestadens, Kungsladugårds och Härlanda bostadskolonier. Uppförandet av byggnaderna har skett under åren 1917-1920…En annan förenklad byggnadstyp, som under kristiden även kommit till användning är tvåvånings trähus…
Ytterligare en förenklad byggnadstyp har under krisåren kommit till användning, nämligen s. k. Upptagningsanstalter för husvilla….
Under 1918 påbörjade staden byggnadsverksamhet i den i Göteborg vanliga hustypen för smålägenheter eller s.k. landshövdingehus.

Beskrivning av utvecklingen
under 30-40 talen

Den öppna stadsplaneringen började ta form. Solstudier och kategoribostäder blev populärt. Solgårdar för de barnrika familjerna och pensionärslägenheter för de gamla.
Den täta staden gjordes mer transparent men hölls fortfarande ihop
Kategoriboendet slog inte väl ut. En segregerad tät stad blev resultatet.

Beskrivning av utvecklingen under
50-70 talen
Lösningen skulle den öppna staden bli med sattelitstäder eller helt friliggande bostadsenklaver. Bostäderna skulle byggas lika för fattig som rik och sol och natur skulle alla ha tillgång till. Lägenheterna blev av hög standard jämfört med de gamla i centrum som efterhand revs. Till en början erhölls den eftersträvade glesa sektoriserade ej segregerade staden. Lika för alla ledde snart till att lägsta godtagbara standarden hamnade alltför lågt för att passa medelsvensson som kom att vantrivas. Omflyttningar satte fart och ledde snart till att Göteborg blev landets mest segregerade stad.

Forskning om förnyelsen i miljonprogramsområden i Göteborg
I början av 90-talet utfördes en analys av förnyelsen i
23 st områden inom de s. k. Storskaliga bostadsområdena.
Denna visar att till en början blev förändringarna främst av teknisk och fysiskt natur.
Verkligheten och forskningsrapporterna påvisar att denna förnyelse inte fick avsedd verkan. Ofta nämns uttrycket "planerarna hade inte insett att det inte går att bygga bort sociala problem". Olika former av gräsrotsgrupper etablerades ofta som i vissa fall fick en viss betydelse för områdenas förändring lokalt.
Dialogplaneringen blev populär.
Avsaknaden av en social dimension ledde så småningom till att medborgarkraftsbegreppet infördes i översiktsplaneringen.

Idag gäller hållbar stadsutveckling
Ett villkor för att uppnå detta tillstånd är för många tät blandstad
Ovanstående tillbakablick visar att ett oreserverat accepterande av ett sådant villkor sannolikt inte kommer att leda till hållbarhet. Däremot borde en utveckling av den sociala dimensionen kunna leda till den kraftbalans som omnämns i översiktsplanen och framkomliga innovativa vägar i processen.

Synpunkter!..Nästa!